Hairspray

Såg Hairspray häromdagen. Trailern var väldigt härlig så jag hade ganska höga förväntningar. Den var kanske inte fullt så bra som jag hade hoppats på, men nog var det en skön film.

Favoriten var en överviktig John Travolta som beskäftig mamma. Kul också att en annan gammal Grease-veteran, Michelle Pfeiffer, medverkade i filmen. Hon gjorde inte en enda filmroll mellan 2002 och 2007, så det är roligt att se att hon är tillbaka. Ingen kan spela bitter femme fatale som hon…

Hairspray är en musikal som gjorts som film en gång tidigare, och då med bland andra Ricki Lake i rollerna. Den här gången har filmen dock en modernare touch, trots att den utspelas 1962. Rollistan är full av gamla och nya stora namn, t. ex Christopher Walken, Zac Efron, James Marsden, Amanda Bynes, Queen Latifah och förstås Travolta och Pfeiffer.

Huvudpersonen och tillika berättaren är Tracy Turnblad som med outsinlig entusiasm och ljus sångröst försöker få sexitotalets Baltimore att bli mer integrerat och tolerant. Med sig har hon vänner och familjemedlemmar som i huvudsak stöttar henne, men hon hittar också fiender i elaka programledare, deras döttrar och trångsinta klasskompisar. De här eleverna har dock inte dygdiga saker som renlevnad, sparande eller utbildning i huvudet, utan sång.

Filmens tema är överlag glatt och väldigt inbjudande. När eftertexterna rullar har man en känsla av att vilja vara mer förstående mot sin omgivning, och helst gärna vara det sjungandes…

Christopher Walken är sig lik, både när han har sina svaga scener och sina starka. De flesta filmer blir bättre med honom i rollistan anser jag, och även huvudrollen spelas väldigt bra av nykomlingen Nikki Blonsky.

Det verkade som om det var väldigt kul att spela in den här filmen. Men stackars John Travolta fick sitta i make up fyra timmar (!) varje dag för att transformeras till Tracys mamma; Edna Turnblad. Vid ett tillfälle under inspelningen hade han börjat sjunga ”Summer lovin’” från Grease, vilket gjorde hans unga motspelare så till sig att de började sms:a alla sina kompisar för att berätta vad som pågick.

Det må vara hänt att den här filmen inte passar alla, exempelvis den som inte har tålamod med musikaler. Men trots att det är en hel del – oftast mycket humoristiskt – sjungande, så finns det flera scener med vanlig dialog. Och även den som inte är förtjust i klassiska musikaler bör ge den här en chans, om inte annat för att se John Travolta gläfsa om dåliga strykjärn iklädd tjugo kilo mer än vanligt. Och klänning.

Tags: , , ,



Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /www/bokfilmtips.se/recension/wp-includes/script-loader.php on line 2841