Dokumentär

Dokumentär om Astrid Lindgren

Sommaren 2013 skrev vi ett inlägg om att Astrid Lindgrens liv skulle filmatiseras och bli film. Förväntingarna var skyhöga, så här skrev vi:

Många kommer nog att sitta som klistrade vid filmen för att närmare få lära känna kvinnan som författat alla de böcker som betytt så mycket för oss, och som förmodligen kommer betyda väldigt mycket även för framtida generationers barn

Nu har tiden passerat och filmen är klar och har visats. Precis som vi trott har barn och vuxna suttit klistrat över resultatet och följt hennes liv med spänning. Det var under julhelgen som filmen om Astrid Lindgren visades och det är Kristina Lindström som står bakom produktionen. Det hela slutade med att bli en dokumentärserie i tre delar (döpt till Astrid) som visar hur Astrid går från en barndom i småländska Vimmerby till att bli en samhällsengagerad kvinna och en älskad barnboksförfattare. Det är en mycket bra dokumentärfilm och en fångas snabbt i ett liv som var förvånansvärt spännande för den som inte var med på 70- och 80-talet då Astrid Lindgren ofta kommenterade på de politiska debatterna. Vi får även veta om en oplanerad graviditet med en äldre man, vilket ledde till en födelse av hennes äldsta son Lasse. Eftersom mannen i fråga som hon blev gravid med var  gift samt att det var ett barn utanför äktenskap blev Astrid tvungen att resa till Danmark och Köpenhamn för att föda barnet. Någonting som var väldigt dramatiskt för Astrid och mest troligt påverkat många av hennes historier. Allt som all kan vi nog av dokumentären se att Astrid hade ett någorlunda gott liv, även fast det i tid och otid var mycket kämpigt. Men är inte allas liv kämpigt ibland?

Mer om dokumentären och även andra filmer samt intervjuer med och om Astrid Lindgren kan du läsa i denna artikel. Nedan följer en intervju med Astrid Lindgren från Malou Efter 10 i tv4.

Sicko – en sjuk beskrivning av USA

Jag såg i helgen filmen Sicko av Michael Moore, mannen som tidigare gjort bland annat Bowling for Columbine och Fahrenheit 9/11. Återigen tycker jag att Michael Moore lyckas göra en väldigt fängslande “dokumentär” om USA.

Denna gång handlar det som filmtiteln avslöjar om sjukvården i USA och hur världens rikaste land tar hand om sina sjuka. Eller snarare inte tar hand om. Man ska inte köpa allt rakt av då Michael Moore lägger mycket av sina egna värderingar i filmen, men den visar på ett “sjukt” bra sätt hur USAs sjukvård inte fungerar tillfredställande.

Det mest absurda är nog hur konstigt det blir med försäkringsbolagen vars huvudmål är att tjäna pengar avgör fullt ut hur sjuka/friska de amerikanska folket ska vara. Det är därför inte så förvånande att medellivslängden är lägre än i jämförbara  länder som Kanada och Storbritanien.

Jag tyckte det var en riktigt bra och intresant film som jag absolut rekommenderar er att se.

Filmen släpptes 2007 i Sverige och är 123 min lång och nominerades för en Oscar.