Action

Dr Jekyll and Mr Hyde (2008)

Den nya versionen av Dr Jekyll and Mr Hyde med Dougray Scott i huvudrollen är väl ungefär vad man kan vänta sig att få. En inte allt för häpnadsväckande film där Dr Jekyll precis som tidigare experimenterat och med jämna mellanrum förvandlas till Mr Hyde. Ok, den är ganska snygg men mycket mer än så är det inte. Jag skulle inte uppmana någon att springa iväg för att hyra den. Regissören Paolo Barzman har visserligen gjort ett bra jobb men storyn är ju fortfarande bara Dr Jekyll and Mr Hyde, något som faktiskt från början inte var särskilt intressant och att se det igen 2008 gör det inte bättre.

Det grundläggande misstaget som gjorts är att den är någonstans mitt emellan thriller och action. Det ger det något lama resultatet att det faktiskt är varken eller. Mr Hyde dyker med jämna mellanrum upp och mördar någon medan Dr Jekyll har ångest.

Cloverfield

Igår såg jag Cloverfield, med förhållandevis låga förväntningar. Trailern var i och för sig ett nöje att se, men ofta när det kommer till katastroffilmer så har man smällt ihop alla nyckelscener i trailern och på så sätt förstört själva filmupplevelsen. Men i det här fallet så levde faktiskt produkten upp till sin egen marknadsföring: Cloverfield är en av de mest välgjorda filmerna i sin genre. Med betoning på “i sin genre” kanske, men det var icke desto mindre en schysst film.

Ifall någon beskrev en film som “en blandning mellan Independence Day och Blairwitch Projekt” hade det nog inte fått mig att skynda till videoaffären. Men det är faktiskt precis vad Cloverfield är. Via en vanlig handkamera får vi följa en helt katastrofal natt i centrala New York. Filmen är inspelad på ett band där det redan ligger en annan film som är inspelad några dagar tidigare, och glimtarna från den blir förstås en stor kontrast till vad som pågår i nutid, men förklarar också närmare hur relationen mellan huvudkaraktärerna ser ut.

Trots att det är den stora mängd explosioner, skrik och skakningar som hör en sci-fi-skräckis till så är det förvånande nog även en ganska rörande historia som pågår parallellt med tragedin. Som tittare tar man uppriktigt intresse i människorna som kameran följer – de blir riktiga.

Sammanfattningsvis har vi alltså en på ytan klassisk monster-rulle, men det finns något mer därunder som är värt att lägga 1.20 h på. Längre än så är inte filmen, och det är inte heller nödvändigt.

Vantage point

Var nyligen på bio och såg filmen Vantage Point med bland annat Dennis Quaid, Matthew Fox, Forest Whitaker i huvudrollerna.

Filmen handlar om när den amerikanska presidenten blir skjuten under ett tal i Spanien. Det är som är lite annorlunda är att man får se filmen/attentatet ur 8 olika synvinklar. Man ser alltså samma händelse 8 gångar fast ur olika synvinklar.

Detta är ett ganska coolt sätt att se en film på även om det blev på gränsen till tjatigt de sista gångerna man såg samma scen igen. Filmen är ganska kort, runt 1,5 timme.

Totalt sett tycker jag att det är det en helt ok actionrulle som jag kan rekommendera att se. Om inte på bio, så i alla fall när den kommer på DVD.

Ett kul citat från filmen: “Whose the clown on two? Camera two are you gonna move or what? We’re here for the summit, not the sideshow! I swear its like training a freaking’ dog!”. Sägs att Rex Brooks när han är mindre nöjd med en av kameramännen som bevakar tillställningen där presidenten senare blir skjuten.

Rambo

John Rambos (Sylvester Stallones) stilla liv i sydostasien avbryts av hjälparbetare som vill ha hans hjälp att ta sig in i Burma. Ytterst motvilligt går den numer ganska gamle Rambo med på att frakta hjälparbetarna uppför den flod han befinner sig vid som leder in i Burma. Efter en hel del krångel och folk som blir tillfångatanga/försvinner bestämmer sig John Rambo för att följa med en hoper med galna legosoldater för att rädda dem.

Rambo är inte alls en så dålig film som man väntar sig. Den är förstås ingen fantastisk filmupplevelse och det tar inte mer än någon minut innan första personen skjuts ihjäl men den är inte i närheten så dålig som tvåan. Det känns också väldigt aktuellt att man valt att förlägga filmen i Burma. Det är trots aktualiteten inte värt att gå och se filmen.